Så, Daniel Defoe, varifrån fick du inspiration till att skriva Robinson Crusoe?
- Min berättelse om Robinson har faktiskt verklighetsunderlag. Inspirationen fick jag från rapporterna om Alexander Selkirk, skotten som tillbringade fyra år (1704-1708) på en av de obebodda Juan Fernandéz-öarna några hundratals mil utanför Chiles kust. Selkirk hade efter ett bråk med kaptenen ombord på båten han befunnit sig på “frivilligt” blivit landsatt på en av öarna, Isla Más A Tierra (idag Robinson Crusoe-ön! Cornelias anm.), där han med vapen och redskap lämnades åt sitt öde. Hans utgångsläge var lite bättre än min Robinsons, men båda överlevde slutligen på sin uppfinningsrikedom. Åh, såvitt jag vet ska Selkirk också ha mediterat och läst bibeln!
När man läser Robinson Crusoe får man nästan känslan av att det är han själv som skrivit, hur gjorde du för att få romanen så verklighetstrogen?
- Det var trevligt att höra, då har jag lyckats! För det första skrev jag hela boken ur Robinsons perspektiv, som om det vore han som skrivit och inte jag. För det andra försökte jag beskriva Robinsons omgivning, upplevelser och äventyr så noggrant som möjligt. Ju fler detaljer i berättelsen, desto mer verklighetstroget låter det. Om man inte har varit där själv, hur skulle man då kunna beskriva stranden och naturen omkring så detaljerat? Om man inte upplevt ensamheten på ön själv, hur skulle man då kunna beskriva känslorna så ingående? Det var så jag tänkte att mina läsare skulle tänka, därför berättade jag så noggrant om allt, även minsta lilla sak! När Robinson byggt färdigt sin bostad till exempel, skrev jag såhär: “Sedan jag nu fått min boplats i ordning fann jag det oundgängligen nödvändigt att skaffa mig en eldstad och bränsle. Hur jag bar mig åt med den saken och hur jag utvidgade min grotta och på olika sätt gjorde det bekvämt för mig, om det skall jag i sinom tid utförligt berätta. Men först måste jag tala en smula om mig själv och vad jag tänkte om mitt liv; och det var, som man lätt kan förstå, inte så litet.” Efter det stycket skriver Robinson mycket riktigt om sina tankar, på ett utförligt sätt för att att läsaren ska förstå honom. Sedan följer en noggrann beskrivning även av eldstaden. Det är sådant som ger en äkta läsupplevelse tycker jag, när läsaren får använda alla sina sinnen. När Robinsons intryck blir läsarens intryck.
Hur ser du på sunt förnuft? Kan alla klara allt om de bara tänker till och försöker?
- Självklart kan alla det! Alla människor har förmågan att tänka själva, även kvinnofolk. Negrer och rödskinnen i Nya världen räknas förstås inte med, men det säger väl sig självt att sådana hedningar inte är lika intelligenta som riktiga européer. Vi riktiga människor däremot är som sagt kapabla till det mesta om man bara är upplyst nog och tar till sig av den nya vetenskapen genom att använda sig av läskonsten och lyssna på vad lärda män har att säga. Kyrkan har mycket bra att säga om det andliga, vilket alla bör lyssna på, men när det kommer till världsliga ting är det bäst att använda sunt förnuft och vända sig till vetenskapen. Detta kan alla göra, även de enklaste och uslaste människorna. Robinson är i min bok ett tydligt exempel på detta, och jag har försökt få fram denna tro genom honom när han lever sitt liv på ön och behöver lösa nya problem dagligen.
Robinson berättar mycket om sin tro. Han tycker att Gud är viktig och har stor makt över hans liv. Delar du den uppfattningen?
- Självklart gör jag det, de som inte delar den uppfattningen syndar och kommer straffas av kyrkan eller Gud själv!
Men visst tycker du att vetenskapen är viktig…?
- Ja, men även kyrkan är viktig! Det är Gud som skapat oss och världen runt omkring oss. Det är Gud som bestämmer våra öden, våra liv ligger i hans händer. Det förhindrar dock inte att vetenskapen ska få lika stort utrymme som kyrkan i våra liv. Kyrkan och dess präster är en mellanhand mellan Gud och folket, som förmedlar vad Gud vill ha sagt till oss. Vetenskapen däremot utforskar den värld som Gud skapat åt oss, och beskriver den på ett sätt som vi människor lättare förstår. Vi får inte glömma att det var Gud som skapade oss, när vi genom vetenskapen beskriver vår värld!
Har du läst verk av andra nutida författare, vad tycker du om deras idéer?
- Ja det har jag faktiskt, när jag inte skriver själv tycker jag mycket om att ta del utav andras verk. Jag finner många av de idéer jag läser inspirerande, till exempel har jag det senaste läst mycket filosofiska stycken om människan och vad den är kapabel till. Det har tryckts väldigt många informativa texter på sistone och den kunskapen som förmedlas genom dem kan tyckas vara svår att ta sig till. Det finns även mycket religionskritiska texter i cirkulation men dessa orkar jag inte engagera mig i att läsa, ingen bok förutom bibeln kan ändra min åsikt angående min tro!
- Ja, men även kyrkan är viktig! Det är Gud som skapat oss och världen runt omkring oss. Det är Gud som bestämmer våra öden, våra liv ligger i hans händer. Det förhindrar dock inte att vetenskapen ska få lika stort utrymme som kyrkan i våra liv. Kyrkan och dess präster är en mellanhand mellan Gud och folket, som förmedlar vad Gud vill ha sagt till oss. Vetenskapen däremot utforskar den värld som Gud skapat åt oss, och beskriver den på ett sätt som vi människor lättare förstår. Vi får inte glömma att det var Gud som skapade oss, när vi genom vetenskapen beskriver vår värld!
Har du läst verk av andra nutida författare, vad tycker du om deras idéer?
- Ja det har jag faktiskt, när jag inte skriver själv tycker jag mycket om att ta del utav andras verk. Jag finner många av de idéer jag läser inspirerande, till exempel har jag det senaste läst mycket filosofiska stycken om människan och vad den är kapabel till. Det har tryckts väldigt många informativa texter på sistone och den kunskapen som förmedlas genom dem kan tyckas vara svår att ta sig till. Det finns även mycket religionskritiska texter i cirkulation men dessa orkar jag inte engagera mig i att läsa, ingen bok förutom bibeln kan ändra min åsikt angående min tro!
Tycker du att du sticker ut bland de andra författarna, hur isåfall?
- Ja det måste jag nog säga, särskilt om man tänker på min berättelse om Robinson. Jag själv har inte läst något som riktigt liknar den innan, där en äventyrsroman samtidigt fungerar som en överlevnadshandbok. Det är en kombination som fungerar. För mig är det viktigt att läsaren kan känna igen sig i karaktären, leva sig in i boken och på så vis ta lärdom av det jag skriver, och jag tycker att jag löser detta på ett tydligt sätt. Något jag ibland kan sakna i andras verk. Ett annat berättarmedel jag inte stött på tidigare i någon annan roman är den sammanfattning jag låtit Robinson gör av sin situation där han ställer upp en lista med anteckningar av de svårigheter han led på ena sidan och de fördelar han åtnjöt på den andra. På detta vis försonar han sig med sin belägenhet. Listan gör det enkelt för honom att finna hopp och känna tacksamhet gentemot Herren, och jag tror att alla skulle ha nytta av att göra något liknande i sina egna liv när man genomlider svåra tider.
Vad är ditt budskap till dina läsare?
- Jag ville att mina läsare skulle läsa om Robinson och bli inspirerade till att själva utforska och lära sig nya färdigheter. För att uppnå det skrev jag som sagt hela boken ur Robinsons perspektiv, som om det var han som skrivit boken och inte jag. Jag lät Robinson vara en vanlig man istället för en hjälte, för att vem som helst ska kunna känna igen sig i honom. Jag tänkte att om läsaren kan känna igen sig, skulle denne ta till sig det Robinson berättar om och använda det i sitt eget liv. Till exempel när han ska bygga sig ett tält och funderar kring var han ska bygga det; “Efter åtskilligt funderande kom jag fram till en rad olika fordringar som jag borde ställa på min boplats. I första hand som sagt ett hälsosamt läge och tillgång till friskt vatten. För det andra skydd mot solhettan. För det tredje trygghet mot rovgiriga varelser, både människor och djur. För det fjärde utsikt över havet, så att jag inte skulle gå miste om någon möjlighet till räddning om Gud ville sända någon farkost inom synhåll; ty alla förhoppningar därom vill jag ännu inte överge.”
- Jag ville att mina läsare skulle läsa om Robinson och bli inspirerade till att själva utforska och lära sig nya färdigheter. För att uppnå det skrev jag som sagt hela boken ur Robinsons perspektiv, som om det var han som skrivit boken och inte jag. Jag lät Robinson vara en vanlig man istället för en hjälte, för att vem som helst ska kunna känna igen sig i honom. Jag tänkte att om läsaren kan känna igen sig, skulle denne ta till sig det Robinson berättar om och använda det i sitt eget liv. Till exempel när han ska bygga sig ett tält och funderar kring var han ska bygga det; “Efter åtskilligt funderande kom jag fram till en rad olika fordringar som jag borde ställa på min boplats. I första hand som sagt ett hälsosamt läge och tillgång till friskt vatten. För det andra skydd mot solhettan. För det tredje trygghet mot rovgiriga varelser, både människor och djur. För det fjärde utsikt över havet, så att jag inte skulle gå miste om någon möjlighet till räddning om Gud ville sända någon farkost inom synhåll; ty alla förhoppningar därom vill jag ännu inte överge.”
Förhoppningsvis tar läsarna till sig av Robinsons tankesätt och tänker likadant om de själva ska bygga sig en ny bostad. Det är det jag vill ska nå fram till mina läsare, att alla kan tänka själva och komma på nya lösningar på problem. Man klarar oftast mer än vad man tror.
Källa:
Ulf Jansson (1998) Levande texter. Liber AB: Stockholm.
Bildkälla:
http://en.wikipedia.org/wiki/Daniel_Defoe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar