...efter att ha tillbringat hela dagen i upplysningstiden så var vi nu tillbaka till tidsmaskinen. Vi var nöjda över att vi nu inte bara få med oss en makalös historia hem att berätta till vår tid; om hur vi rest tillbaka i tiden och fått intervjuat en av tidernas mest berömda författare. Vi har även fått ta del av och sett upplysningen med egna ögon vilket gav oss en förståelse som inte skulle vara möjligt att beskriva med ord via litteratur, utan detta var helt unikt och kommer därmed förbli ett minne för livet.
Cornelia fick nu ett samtal av Hans-Åke som informerat oss om att vi måste skynda oss tillbaka till tidsmaskinen. Han hade nämligen sagt att fosforsyran hade tappat trycket då det börjat läcka ut ur expansionskärlet och om den läckte ut för mycket så skulle det bli omöjligt att komma tillbaka till vår tid. Vi började springa med all kraft som våra kroppar kunde åstadkomma trots den tunga packning med kunskap vi bar med oss. Vi kom precis i tid till tidsmaskinen. Vi kunde äntligen pusta ut då vi hade precis med syra till att kunna komma hem men vi stötte dock på ett nytt problem då Anna inte hittade nyckeln till tidsmaskinen. Vi började då inse att det var kört, men som en ängel från ovan ringde plötsligt Hans-Åke till Cornelia igen.
-Var är ni? frågade han förvirrat.
-Vi hittar inte nyckeln till tidsmaskinen! svarade hon oroligt över hur han skulle reagera.
-Aha men tryck bara in koden då
-Va! men vad är det för kod då?
-Jag vet inte, ni får väl dra till med ett värde
Vi testade att trycka in koden 1958 på displayen som Hans-Åke födelseår. Plötsligt kunde man höra hur låset öppnades. Vi skyndade oss in och tryckte på alla möjliga knappar enligt hans aningen förvirrade beskrivningar.
-Bra tryck nu bara på den stora röda knappen så åker ni hem.
Skrivet av: Tony
hahaha, detta är inte en svenskaarbetes kommentar utan en kommentar från mig personligen: Så himla roliga och kul inlägg. Älskar det sista med att dra till med ett världen. Det fick mig (bokstavligt talat) att sätta teet i halsen för att jag började garva. Känner er nöjda! Love it! :D
SvaraRaderaWOW! Vilken bra blogg ni har lyckats med! Riktigt rolig att läsa!
SvaraRaderaEftersom vi har haft samma epok som er har vi valt att fokusera på att jämföra texterna med varandra. Alltså “Robinson Crusoe” med “Ett anspråkslöst förslag”
Jonathan Swift var tydlig med sitt buskap, och likaså var ju Daniel Defoe. Dock skiljer det sig lite i själva syftet. Swift ville nå ut till människorna för att kritisera det samhälle som de levde i, medan Defoe ville uppmana människorna till att tro på sig själva och använda sig av sunt förnuft. Allt tillhör det typiska Upplysnings tankarna och man ser likheter i själva texterna. Både Swift och Defoe använder sig av fakta för att förklara viktiga saker, Defoe gör det typiskt i stycket där han förklarar hur han gör en kalender. “På sidorna av den fyrkantiga stolpen skar jag varje dag en skåra med kniven och var sjunde skåra gjorde jag dubbelt så lång som de övriga. Den första i varje månad gjorde jag en skåra som var dubbelt så lång som söndagsskåran. På det sättet fick jag en almanacka med veckor, månader och år.”
Det enda Robinson hade till hjälp var ju hans uppfinningsrikedom och förnuft. Vilket uppmanar folket att göra det samma. Robinson beskrivs även som en person som ser saker från den ljusa sidan och försöker använda sig av det positiva med händelsen för att överleva. Ett exempel från texten är listan med ont och gott.
En sak som skiljer sig från “Ett anspråkslöst förslag” är diskussionen om religionen och tron på Gud. I ett anspråkslöst förslag valde Swift att inte ta upp religionen och det kanske inte var helt relevant heller, men han valde att basera sina förslag på fakta istället för på tron. Kanske var detta en form av nytänkande och förslagen strider väl emot Guds tankar om allas lika värde? Att äta barn har nog inget med Gud att göra? I Robinson Crusoe spelar Guds vilja en stor roll, han har Guds vilja i baktanken hela tiden och ifrågasätter sin tro senare i boken. Det är hans tro på Gud som får han att tänka positivt och klara vistelsen på ön.
Båda texterna är välarbetade med mycket detaljer och beskrivningar. På detta sätt lyckas man förknippa stilarna med varandra. De båda författarna har lyckas dra till sig uppmärksamhet och på så sätt skrivit bestsellers! // Alan, Frida, Malin & Paulina
Det var intressant att Defoe var så trogen sin tro trots alla vetenskapliga framsteg som hade gjorts, bra att ni fick med det. Denna typ av idé existerade även under romantiken då man accepterade vetenskapen men ändå menade att Gud hade en betydande roll. Allt kunde inte förklaras med hjälp av vetenskapen och det var dåraktigt av människan att tro sig kunna leka Gud. Mycket bra att ni kommenterade det kolonialistiska draget som finns i berättelsen. Verket visar att vem som helst kan få en maktposition genom att använda sitt förnuft. Det var även intressant och kul att läsa om hur mycket hans egna värderingar angående européer kontra mörkhyade genomsyrar hans roman.
SvaraRaderaTill skillnad från romantiken där fantasin fyllde klyftan mellan fiktion och verklighet, skrev upplysningens författare texter som baserades endast på verkligheten eller på händelser som skulle kunna utspela sig på riktigt.
De verkliga romantikerna hade säkert kritiserat Defoes verk eftersom Robinson Crusoe varken överfölls av en stor sorg eller skräck efter att ha lidit skeppsbrott utan lugnt och sansat funderar ut de bästa sätten att överleva. Romantikerna skulle säkert gärna vilja se lite fler våldsamma känsloutbrott. Verkligheten var för romantikerna ointressant och man ville istället leva sig in i känslan och fantasin.
Det var mycket rolig läsning! Detta har ni gjort bra!
Freja, Amanda och Michaela
Denna kommentar börjar med en stor eloge till er. Ni har sammanfattat Daniel Defoes text på ett målande och väldigt bra sätt. Vi är imponerade av texten som fick oss att dras med i bloggens gång. Ni har gjort ett jättebra jobb och vi tycker att ni ska vara nöjda. Att ni till och med fick oss att bryta ut i skratt vid vissa tillfällen visar på att ni fått med allt. Känn er nöjda!
SvaraRaderaNågot vi kan urskilja mellan upplysningen och medeltidens är att tänkande inte är att man endast kan tillbe Gud om hjälp. Ni skriver om hur Defoe pratar om att Robinsson Crusoe vågar kämpa för sitt liv. Ett citat man kan hitta i boken i samband med en rad andra överlevnads åtgärder är ”för det fjärde så att jag inte skulle gå miste om någon möjlighet till räddning om Gud ville sända någon farkost”, vilket tyder på att han använder sin tro, men inte bara, utan han vågar använda sitt förnuft och sin kunskap för att säkra hans chanser till överlevnad. Texten säger att han gör något och att han försöker att se det positiva i situationen. Defoe har skrivit om en man som kan tänka själv, som kan göra saker och som faktiskt är glad över det faktum att han kom i land oskadd. Dock delar båda epokerna samma tro om att det är Gud som bestämmer allt, som livets gång. Skillnaden är att Crusoe tror på att det är Gud som räddat honom och att det måste finnas en mening med att han är kvar.
Ett generellt exempelvis är att upplysningen har de tankar om att livet är just nu (likt hur Robinsson Crusoe kämpar för att han ser en mening med att han lever) och inte som på medeltiden där man trodde att allt var en lång förberedelse för att komma till himlen/helvetet. Då man inte vågade leva när man levde för att man var rädd att ens handlingar skulle avspegla sig i livet efter döden.
Det ni skriver ger oss en positivare känsla av Gud än vad man får när man läser om medeltidens tankar. Hela er blogg samt er text om Course skapar intresse. Den är tänkvärd, rolig och skapar ett intresse man inte trodde att man hade.
Vi tycker att skillnad på texterna framförallt är att Robinsson Crusoe är en stark, positiv ”äventyrs” bok medan Dantes ”I helvetets andra krets” finns de tankar tidstypiska för medeltiden, samt de tankar som folk hade om tro, synd och livet efter döden. Vi skulle säga att de ni skriver om Defoes verk ger oss en känsla att texten symboliserar styrka och ni skriver till och med att Defoe vill att man ska upptäcka att man oftast klarar mer än vad man tror. Helt olikt vår epoks författare, Dante, vars mål tycktes vara att (även att skapa förståelse) men också att väcka en skräck för att göra fel i livet. Fortsatt skriver ni i interljuven att Defoe skrev boken för att läsarna också ska våga utforska och lära sig av sina färdigheter och att han skrev Robinsson Course i förstapersonsperspektiv för att Course inte skulle bli en hjälte, utan att fortsätta vara en man likt oss själva. Denna analys och tankar Defoe hade om sitt skriv sätt är imponerande.
Det som är roligt är att man kan se spår av tiden även idag. Medletiden är den äldre och upplysningen är den yngre generationen. Det känns som om medeltiden symboliserar samhället äldre skara; de som har tankar om att man ska följa bibeln nästintill punkt och pricka och leva fromt, och den yngre generationen som symboliseras av upplysningen: vi som vågar säga vad vi tycker, vi som tror på människan, vi som vågar tro att vi vill och kan. Samt att vårt sätt och vår tro på Gud är mer öppen och mer av en egentolkning än en strikt följning av en bok.
// Jenny, Jesper, Jakob
När vi läste er text fångades vi genast upp. Ni skriver på ett sätt som gör att man känner en stor närhet till upplysningstiden och man kan verkligen känna de lukter och dofter som karakteriserar just denna epok. Många utav oss känner säkert till den fantastiska berättelsen om vår vän Robinson Crusoe som gestaltats och tolkats på nå många olika sätt. Den senaste i form av dokusåpan Robinson som sänds på tv4. Men få av oss känner bakrunden till berättelsen och det var därför väldigt intressant att läsa er intervju med er författare Daniel Defoe. Intervjun är väldigt beskrivande och man får bakrunden till berättelsen om Robinson och dessutom en bra och tydlig bild av vem Defoe var och vad hans drivkraft var. Spänningen i det sista inlägget är oooooolllliiidlig. Allt är väldigt roligt att läsa och man får en bra känsla. Skönt att ni fick igång tidsmaskinen till slut
SvaraRadera// Linn, Philip och Albin
"Jag vet inte, ni får väl dra till med ett värde " .... detta gjorde min dag!
SvaraRaderaNi har skrivit sex bra blogginlägg som handlar om ett utdrag ur Robinson Crusoe av Daniel Defoe. Ni tar upp många intressanta och tänkvärda saker i era inlägg, som är blandade med humor som gör det enklare att läsa. Något som jag direkt börja fundera över var att Defoe inte känns som den stereotypiska upplysningsmänniskan, eftersom kyrkan, Gud och religion är något som lyser igenom både i er blogg och även i ert textutdrag. Detta kändes som en trevlig variation hos upplysningsförfattarna, kanske framförallt under en sådan vetenskaplig tid. Att Gud och vetenskapen på något sätt går hand i hand.
SvaraRaderaRobinson Crusoe är en intressant karaktär, där man kan se vetenskap i hans berättande och också hur han talar om hans egna tankar och känslor. Texten i ert utdrag är skrivet på prosa, liksom vår text om Don Quijote. En skillnad på hur Robinson och Don Quijote framställs, är att berättelsen om Robinson är mer som ni beskrivit; som en handbok, medan Cervantes berättelse om Don Quijote är humoristisk. Det används många termer som känns formella och mer vetenskapligt korrekta i er text, vilket också hittas i Jonathan Swifts text Ett Anspråkslöst Förslag. Exempel på dessa är: proviant, palissad, förnödenheter…
I er intervju tycker jag det är bra gjort att ta med Defoes tankar om vilka sorters människor kultur och kunskap är till för. Tyvärr var det ju såhär på den här tiden, och det är ingen idé att försöka gömma undan det, utan hellre att det kommer fram precis så som personen tyckte. Detta gör ju att vi idag kan förstå varför litteratur och resterande kultur ser ut som den gör. Intressant var det med hur Defoe satte upp en ”för- och nackdelar lista” i texten, det känns som att detta är ganska ovanligt i skönlitterära texter men det ger oss känslan av att texten framstår som mer vetenskaplig, vilket man enkelt kopplar ihop med er epok.
/ Ina, Olle och Viktoria